DaysInOz

I tisdags spenderade jag över 4 timmar på akuten. 4 timmar!

Jag kände på mig att det skulle ta lite tid men hallå, 4 timmar!

Orsaken till att jag var där var min fot. Jag har haft rätt ont i foten i 2 veckor. Det har varit ok på dagarna men nätterna har varit förjäkliga och samma sak med mornarna. I måndags blev det värre och jag kunde inte stödja på foten, samma sak igår, det gick ok om jag tog pyttesmå steg och lutade på utsidan av foten. Alla tjatade om att jag skulle uppsöka en läkare, det kunde ju vara en fraktur eller nåt sånt.

Nu är det tyvärr så att det inte var så lätt att hitta en läkare som jag först trodde. Eller jo det är lätt att hitta dom men inte ”rätt” sorts läkare.

Jag har skaffat ett sk Medicare kort så at jag får gratis sjukvård, om jag inte går till en privat läkare. Åh där låg problemet, alla jag ringde var privata! Går jag till en privat läkare får jag rabatt, jag får betala fullt pris (min $65) och sen kan jag få tillbaka $34.90, så jag måste alltså betala minst 200 kr per besök.

Eftersom det handlade om foten så visste jag ju att en läkare inte skulle kunna göra något förrän jag har blivit röntgad. Så jag ringde ett sjukhus (som var ett sk ”public” sjukhus vilket innebär gratis för mig) och dom sa att jag skulle komma till akuten.

Så på den vägen var det.

Efter 40 min kom en sköterska ut och kollade lite snabbt på foten, konstaterade att jag behövde en röntgen och gick in för att beställa det. Efter över 2 timmar fick jag äntligen komma in, en sköterska kollade på foten igen, sen efter en timme kom en läkare och gjorde samma sak som de andra och konstaterade, som de andra, att jag behövde röntgas. Sen fick jag sitta och vänta igen, som tur va kom Andrew och denna underbara karl hade smugglat med sig en macka, choklad och juice till mig! Underbart! Jag var så förbannat hungrig!

Så efter en timmes väntande fick jag äntligen röntgas och sen vänta igen.

Inget var brutet och det var inget fel på benen i foten. Det är ”bara” en rejäl stukning. Skönt men frustrerande, för läkarens råd var att vila och ta smärtstillande. Jag frågade hur jag skulle göra när jag tar mig till och från jobbet, jag måste ju gå till och från spårvagnen. Då säger den dumma jäkeln ”ja, gör inte det”. Eh va? Vaddå ”gör inte det”? Idiot. OCH hon gav mig inte ens smärtstillande!

Så jag fick halta hem och halta till jobbet som vanligt.

Jäkla tur att jag slapp betala för eländet. Och skönt att inget är brutet eller så, så jag slipper gips och skit.

Så nu har jag upplevt både en engelsk och en australiensk akutmottagning i mitt liv och ja, same shit different country liksom :)

On Tuesday I spent over 4 hours in the emergency room. 4 hours! 
I had a feeling that it would take some time but 4 hours?!

The reason I was there was my foot. My foot has been hurting me for 2 weeks. It's been ok in the days but the nights have been bloody awful, and the same with the morning. On Monday it was worse and I couldn’t put any pressure on the foot, the same thing yesterday, it was okay if I took tiny little steps, leaning on the outside of the foot. Everyone kept telling me I should get it checked out, it could be a fracture, a broken bone or something like that.

Unfortunately it wasn’t as easy to find a doctor as I first though. Ok fine, it was easy to find a doctor but not easy to find the “right” kind of doctor.

I've got a so-called Medicare card so at I get free medical care, if I go to a public doctor. And there lies the problem, everyone I called were private! If I go to a private doctor, I get a discount, I have to pay full price (min. $ 65) and then I can claim $ 34.90 back, but that means I still have to pay a minimum of £19.50 per visit.

Since it was my foot which was the problem I knew that a doctor wouldn’t be able to help me without me getting an x-ray. So I called the hospital (which was a public hospitals, which means free for me) and they told me to come to the emergency room. 
So there you go. 

After 40 minutes a nurse came out and had a quick look at my foot, decided that I needed an X-ray and went in to order it. After over two hours, I finally got to get in, another nurse checked the foot again, then after an hour a doctor did the same thing as the others and came to the same conclusion as the others that I needed to get x-rayed. Then I got to sit and wait again, luckily Andrew came and this wonderful man had smuggled in a sandwich, chocolate and juice to me! Wonderful! I was so damn hungry!

So after yet another hour of waiting, I finally got X-rayed and then got to wait again. 
Nothing was broken and there was nothing wrong with the bones of the foot. It is "only" a bad sprain. Nice to know but still a bit frustrating since the doctor's advice was to rest and take painkillers. I asked what to do about getting to and from work since I have to walk to and from trams, her brilliant answer was “yeah, don’t do that”. Eh what? “Don’t do that”? Idiot. She also said “take painkillers or be in pain”, did he give me painkillers? Nope

So I had to limp home and limp to work as usual. 
I’m very glad I didn’t have to pay for it and it’s good to know that I don’t need a cast or anything

So now I have experienced both an English and an Australian A&E in my life and well, same shit different country :)